Sport och rasism hör inte ihop

Idag var jag ute och sprang. Jag tog mig ner till Sannegårdshamnen. Jag var på väg in till gymmet men insåg att jag glömt inneskorna så jag beslöt mig för att ha utomhuslöpning istället. Solen är ju tillbaka så det är fantastiskt att springa ute, längs havet fläktade det så det var skönt att springa. Jag höll tempot och passerade förbi en hel del barer med storbildskärm för fotbolls VM. Mängder av människor som samlats i pubarna och trängt ihop sig.

 

Jag sprang över en bro och då kommer en gubbe på cykel mot mig, han riktar sin cykel mot mig och skriker rasistiska glåpord. Helt oprovocerat och på dålig svenska, mannen kom onekligen inte från Sverige eller hade bott här tillräckligt länge för att integrera sig fullständigt i det svenska samhället. Så lite att han inte kunde se att mina kläder är typiskt svenska och han visste inte heller att jag är adopterad och uppvuxen i en svenska familj. För mig är det hans som är främlingen och inte tvärtom. Han har kommit hit och det svenska samhället har tagit emot honom med öppna armar. Vad gör han skriker tillbaka mot en löpande svenska! Nej tack, rasism hör inte hemma i vårt svenska folkhem.