Allahelgona-låt oss minnas.

Att mista någon nära, någon man älskat, någon man levt med i hela sitt liv, sin mor eller sin far, sitt barn eller en nära vän, en släkting. Det finns många orsaker till sorg. I början är smärtan outhärdlig men så för att man ska kunna överleva så avtar den med tiden. Det kan ta år, ett liv och det kan kännas som en oändlighet.

När den värsta sorgen lagt sig så vill jag sträva mot att minnas alla de fina stunder vi haft.

På Allahelgona minns vi dem vi saknar lite extra. Vi sätter ljus på gravarna och buketter.

Idag satte jag dit ett hjärta på farmors och farfars grav och min kusin tände ett ljus. Det var fint, vi stod där tysta och stilla i det klara vädret. Solen lös på graven och i bakgrunden hördes lovsång från en orkester utanför kyrkogården. Det blev en stark känsla och en dag att minnas.