Balans

Äntligen, äntligen helt otroligt Äntligen! Mitt inre vill bara ropa rakt ut, äntligen är jag i balans. Jag har under hela året jagat att få komma i kapp, och de kan nog de flesta relatera till hur den stressen känns. Känslan av att vara otillräcklig, att inte hinna ikapp. Det gnagt ständigt i en att man borde hinna med det ena och det andra. Faktum är att jag bara bestämde mig för att jag ska hantera allt. Vad som än händer så ska jag klara av det. Och allt det värsta hände som jag tidigare har skrivit om. Jag var tvungen att tackla och hantera det, hur skulle vi annars klara oss? 

Men nu har jag klarat av alla städprojekt, styrelseuppdrag, städdagar, odlingslotten, läkarbesök, vårda anhörig, anställning och upphörande av anställning och driva vidare verksamheten. Utan tvekan har de varit en av de svåraste och mest prövade perioder i mitt liv. Så sent som i fredags blev jag av med den senaste attacken av virus som stressat företaget den senaste tiden. Vi lyckades få bort det i fredags eftermiddag, därefter åkte jag till odlingslotten och grävde upp hela entrén till lotten och sedan åkt jag och handlade en svart långklänning med korta ärmar och ståkrage som jag hade på begravningen under helgen.

Balans, ja varför skriva om balans? Kanske för att balans för mig är lika med att må bra. Mitt inre kan liknas med en balanserad våg och en känsla av att känna obehag och tillfredställelse när vågen står i obalans medan en känsla av välbefinnande finns i kroppen när vågen är i balans, jag mår helt enkelt bra. 

Så länge det är saker som jag själv kan påverka brukar jag fokusera väldigt kraftigt på att lösa dessa problem. Men det är inte alltid som det är upp till mig! Det har varit saker som myndighetspåverkan som under året fått mig att måväldigt dålig. Då är det svårt att må bra. Jag kan inte själv göra något åt deras beslut utan jag måste bara godta att handläggare på myndigheten väljer att göra som de vill. Jag är säkerligen inte  ensam om detta, eller jag är inte ensam om detta. Genom att prata och skriva om det är det många som också berättar vad som sker dem. 

Men de saker som man kan påverka kan man göra något åt, de saker man inte kan påverka måste man försöka hålla ifrån sig på något sätt. Det är kärnan i utmaningen. Men hur gör man då för att påverkas så lite som möjligt av det? Jag är väldigt intensiv och har svårt för det, jag vill helst lösa alla problem som jag har omgående. Jag höll på att bli väldigt arg av myndigheterna svar, gång på gång skickade de ut samma svar från lija handläggare som inte  undersökt och bara svarade montomt. 

Det jag insåg att jag blev tvungen att göra var att bara ta det lugnt. Ja lade undan alla andra saker jag behövde göra en kväll, kröp upp i soffan med en filt och en stor kopp te med mjölk och började läsa vad de skrivit och sedan svarade jag sakligt på deras skriftliga text. Jag lät mig inte dras med i en ångestattack och jag mådde efter detta väldigt mycket bättre. Jag tänkte på min den sekreterare som en gång lärt upp mig när jag var ung. ” ta en sak i taget” och jag följde hennes råd denna kväll. En fras, ett stycke av anklagelser bearbetades sak för sak besvarade jag dem. Ny har jag skickat in min överklagan till domstol och jag väntar på besked. Tills dess måste jag fortsätta att försöka leva mitt liv.