Ilska-att vara arg

Idag har jag varit väldigt arg. Fruktansvärt arg faktiskt. Det är inte alls bra att vara arg. Man förlorar så mycket energi på att vara arg.

Min ilska bottnar i att jag är arg på Försäkringskassan. De har behandlat mig väldigt illa och jag har förlorat mycket pengar.

Mina känslor har varit ilska och jag har känt mig aggressiv. Men vis av min ålder har jag förstått att jag måste hantera den.

Jag kände att jag borde undvika andra människor idag. Om jag hade kunnat hade jag helst sovit men jag var tvungen att jobba.

Varor kom till dörren som jag fick hjälp med att bära ner.

Sedan åkte jag till biblioteket. Naturligtvis, den värsta dagen av alla så hade kortet gått ut. Och jag min dumskalle åkte dit utan plånbok. Jag kunde inte logga in och inte heller identifiera mig. Jag insåg att jag bara hade mig själv att skylla så jag fick snällt åka hem igen, och hämta plånboken.

På väg hem så hade en lastbil kört in bland det täta bostadsområdet och han vinkade till mig att backa undan. Jag och en annan bil stod och väntade. Jag la in backen och lät honom köra förbi. Jag hämtade mitt kort och körde tillbaka.

Så äntligen kunde jag logga in och skriva ut min 15 sidor juridiska överklagan mot Försäkringskassan beslut. Och ena sidan är jag glad för att jag överklagar och därmed står upp för mina rättigheter som patient.

Jag inser att min ilska bottnar i den kräkning jag känner över Försäkringskassans beslut, över hur illa jag blivit behandlad av handläggarna. Men jag inser också att min ilska beror av oro för hur det ska gå för mig i framtiden.

Oron över att inte veta skapade ilskan. När jag väl skrivit alla sidor åkte jag hem igen.

Jag var så utmattade av hela processen att jag behövde vara snäll mot mig själv.

Så jag gjorde mig en stor kopp te. Det är mitt sätt att ta det lugnt och brukar fungera väldigt bra för mig-men inte den här gången.

Så jag tog fram Tiramisun som fanns i kylen. Jag åt och njöt av den. En kortvarig njutning och inte alls särskilt hälsosam men det var vad jag behövde då.

Så lugnade jag faktiskt ner mig. Jag tog fram ett kuvert, lade ner min överklagan i kuvertet tillsammans med läkarintyg och annat bevismaterial. Jag klistrade igen kuvertet och satte på ett frimärke. Jag tog med mig hunden och satte mig i bilen och körde ner till posten.

Efter att jag lämnat in kuvertet kände jag mig befriad. Jag var fortfarande arg, mer ledsen men inte längre ilsken. Känslan hade försvunnit med att jag lämnat iväg brevet.

Nu återstår en lång och jobbig väntan på besked. Men fram tills dess har jag saker att göra.